lovisakrantz

ett steg fram och två tillbaka.
jag kan inte vara kvar i den här staden.
jag kan inte leva som jag vill

känns som att tiden bara tickar men ändå kommer den inte någonstans. jag vet inte vad jag ska göra med den. helt plötsligt känns det som att jag inte vet vem jag är eller vad jag ska göra, det känna som att jag inte kan vara ensam, som att jag är beroende utav att ha någon runt mig.

idag när jag vaknade var detta typ den bästa dagen i mitt liv. nu känns det precis som att ingenting spelar någon roll. jag blir trakasserad och hotad av någon som inte finns för mig. någon som inte är värd min tid. men ändå är det så påfrestande för mitt huvud och psyke. känner knappt för att gå utanför dörren för rädslan att behöva gömma mig så jag slipper bli påhoppad.

Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med mitt liv. Jag har så mycket tid men har inget/ingen att dela den med. Mina vänner har ofta sitt och det är förståligt. Jag har varit riktigt kass vän det senaste året och knappt hört av mig..

Spenderar mera tid än vanligt med familj, det är bra!

thomas stenström
slå mig hårt i ansiktet så får jag känna att jag lever
skjut mig här och nu för nu kan jag dö

du får göra vad du vill
du får göra allt och lite till
du får göra vad du vill med mig ikväll

dra mig över grusgången för jag vill känna att jag lever
dra mig genom staden hem till dig
kyss mig över bröstkorgen så får jag känna att jag lever
andas djupt med mig till jag är din