lovisakrantz

Har suttit och lyssnat på Patrik Isaksson nu hela morgonen, du får göra som du vill. Fin låt det där, man blir så inspirerad av den på något vis. Jag börjar liksom känna en längtan igen. Efter det som får mig glad. Morgonen har jag spenderat hos farmor. Åkte ner med mamma och pappa till granngården och köpte blommor till min balkong så nu vill jag bara hem och fixa där. Men stannar ändå till måndag. Jag börjar oroa mig nu över hur kvällen kommer se ut. Hade tänkt vara med Hannah men hon ska ut så där sprack den planen. Och jag saknar Evelina så oerhört mycket, så mycket att det gör ont faktiskt, men hon ska nog vara barnvakt ser det ut som.

Usch jag känner mig som ett svart rum med massa dumma ord som inte försvinner ur mitt huvud. Jag tycker det känns som att om jag skulle dunka huvudet skulle smärtan försvinna, bara jag dunkar tillräckligt hårt. Tanken är att jag ska slå bort alla tankar som jag haft därinne så länge. Sådana tankar som jag aldrig har velat ha men som ändå ligger där och gnager som en gammal uppsats som aldrig blir gjord. Jag önskar det vore natt jämt, för på natten blir jag någon helt annan. Jag pratar, nästan med vem som helst. Inte riktigt men jag är nära. Grejen är bara att jag inte minns något på morgonen, då vet jag inte hur mycket någon vet eller vem som vet vad. Det är ett problem. Jag har testat att vara vaken och aldrig sova. Jag klarade bara 2 dygn sen kunde jag knappt röra mig, död kände jag mig. Jag gjorde det bara för att jag älskar den jag är just då. Den som kopplar bort allt man inte vill vara med om. .

På dagarna är det musiken som gäller. Det känns typ som att personerna sjunger till mig, för deras ord passar så perfekt in på mitt liv. Det är väl därför jag tycker dom är bra antar jag. och ska jag vara ärlig så orkar jag inte skriva mera, tänkte bara avsluta med något som jag alltid gör!

En liten pojke i världen ensam står,
hans hjärta är fullt av blödande sår.
Ångesten i bröstet tynger han hårt,
han vill vara lycklig, varför är det så svårt?
hans kinder är våta av salta tårar,
han vet hur mycket hårda ord sårar.
Han var en gång ett barn som ofta log,
nu är det många år sedan hans leende dog.
pojkens liv är längre ingenting värt,
Han har förlorat allt som han höll kärt.
Hans dagar är fyllda av låtsad glädje o panik,
Nätterna är fulla av gråt o kvävda skrik.
Han undrar om livet blott är ett spel,
varför måste allt kännas så fruktansvärt fel?
pojken vill ta sitt liv, men för det krävs mod,
om det bara fanns någon som han förstod!
Han vill låta sig slukas av eldens heta lågor,
ja, vad som helst för att ta död på sina plågor
Livet är ingen lättsam lek,
det är blott fyllt av ångest o svek.
Kanske går det så att pojken tar sitt liv någon dag. .