lovisakrantz

varje sekund jag är med dig så får du mig att älska livet
och du får mig att aldrig vilja släppa taget,
men när du vänder ryggen om vill jag bara springa ifatt och slå ner dig
för att det är då jag påminns om ditt riktiga jag

Du ber mig att glömma, glömma allt det
som hänt, de som orsakar tårarna i mina ögon,
de som orsakar min smärta.
Du säger, glöm det, nu lämnar vi de här
bakom oss så vi kan gå vidare med våra
drömmar, vår verklighetsbild.
Vi? Du använder ordet vi, när det är
jag som går igenom det här. Du står där
bredvid som ett.
Men det här är min verkligehtsbild just nu,
kära du, det här är vad jag måste gå igenom,
vad jag måste konfontrera, och visst kan
jag bygga upp en bild av något, en bild
som inte liknar verkligeheten,
men försvinner min smärta då?