lovisakrantz

Nu sitter jag här. Vaknade bara för en kort stund sedan. Dock vaknade jag till ett upp och nervänt hem på grund utav att summer vaknade någon timma innan mig och hann att ställa till en rejäl oreda som jag snart måste ta itu med. Emmelie kommer hit ikväll vilket var efterlängtat. Ska försöka hinna med en promenad med Basse innan med.

Gårdagen blev helt okej. Jag gick ner och åt på pizzerian och tog mig några öl. Efter det begav sig jag och cattis hem till mig en snabbis för att sedan åka in till stan. Vi gick till km och det vart sjukt lite folk. Sedan tog jag sällskap med anton hem. mycket mycket trevligt. Ett bra avslut på kvällen.

Och återigen har jag hamnat på en plats där jag vet varken ut eller in. Jag får panik. som om jag satt i ett litet rum utan luft. Där man bara vill skrika ut all smärta. Men det går liksom inte skrika för det tar stopp. Jag blir så deprimerad när jag ser alla perfekta par, och snälla jag lider med er för jag vet hur ont det gör när det tar slut. Inget varar förevigt, jag har insett det. Men för all del kan ju hoppas på er för eran skull även om jag inte mnenar det jags äger så kan ju ni få tro det.

Det är så enkelt med dig, kom slår vi sönder alla klockor
och låser, lägger oss nära och lämnar alla problem utanför

det är sättett du rör mig och sättet du får det svåra att bli lätt
det är sättet du sover och sättet du vaknar och vänder dig nära