lovisakrantz

När man tror att något är på ett visst vis och man förväntar sig saker, sen så visar det sig att det inte alls är så utan alltingen bara rasar. Det är så jobbigt och jag blir så besviken när sanningen kommer fram. För man behöver inte ljuga för att impa liksom eller hitta på en massa saker. våga istället visa vem du är för då kommer vi alla tycka om dig på ett bättre och mer värdefullt sätt eller vad det heter. Men det känns bara så meningslöst att ge dig en andra chans. Jag har inga fördommar eller så men alla får en andra chans en tredje en fjärde osv. Men inget händer? Ge mig ett bra första intryck and thats it. För du svek mig, right? Och det är inte okej längre. Jag kan skilja på rätt och fel. Grejen är den att jag inte har orkat bry mig, jag har inte ens orkat öppna munnen för jag vet att det inte skulle göra någon skillnad. Vet du ens vad ordet respekt betyder? Du kanske borde kolla upp det så kommer din framtid se ljusare ut. Falsk är vad du är, för du säger att du är kär men när du inte är här, då vet jag exakt vart du är. Nog talat om det.

igår vart det meningen att jag skulle ha fest men det blev sånt kaos så det är inte sant. Jag orkar inte ens träffa er som vart där. Åkte därifrån till hossmo istället och gav ansvaret  till maral vilket hon inte kunde sköta speciellt bra. Men jag skyller inte på henne. Mitt hem mitt ansvar. Och ikväll har jag träffat mina vänner hemma hos cattis. Vi har bakat, fikat, hyrt film och sånt. Mycket trevligt, vi satt med tända ljus och spelade kort när man skulle stänga av elen, sjuukt mys! Efter det gick jag en långpromenad i regnet. Det vart lite läskigt i mörkret men skönt ändå. Jag tror ärligt att snart är det dags för lullis att träna. Jag kommer annars bli smällfet äter hela tiden fan >.<

Måste tacka hannah med <3
Det finns en person på denna jord, som är vackrare än de finaste ord som bredvid min sida alltid stått.
Jag vart inte arg på dig egentligen. För du är min bästa vän och det vet du. Du har alltid funnits och varit den som förstår sig på mig. Du vet vad jag tänker utan att jag öppnar munnen och tvärtom. Vad hon än kommer att hitta på, kommer jag älska henne mest ändå för hon lyser alltid upp min dag och får mej stark när jag är svag. Allt som vi har gjort tillsammans. När jag flyttade in hos dig någon gång i högstadiet bara för jag hade tråkigt varje minut jag inte var med dig, dom där minuterna kändes ungefär som att jag missade ett helt  liv. Eller när evelina och jag satt och lipade i skolan utan att vi visste varför så kom du och småskrattade åt oss och då började vi skratta över situationen alla tre. Eller på midsommar när jag vaknade på morgonen av en massa hög musik och drar upp dragkedjan till tältet och ser dig på preseningen framför mig sovandes endast för du ville sova över hos mig fast det inte fanns plats. En snarkande hannah mitt på det gröna gräset och lovisa som ett stort frågetecken. Skön syn kan jag tänka mig.


varje minut vill jag bara skrika
men jag låter inte mitt förstånd svika