lovisakrantz

det känns som att du är helt borta nu, kan inte ens känna din närhet längre
förut var du alltid här, det vart så verkligt.
visserligen har det gått många år nu men allt känns som igår
jag minns när pappa berättade att du inte hade långt kvar
kanske en månad, men det gick dagar, veckor och månader
efter ca 5 månader fick du ligga på sjukan jämt
du såg knappt levande ut
jag kommer ihåg kvällen innan natten, då du somnade
jag satt på sängkanten med gråten i halsen
jag tog av dig din klocka och la den på sängbordet och tog din hand
jag hade inte sett dina ögon öppna på flera dagar
hade inte heller hört dig säga något
du bara låg där helt livlös
och ingen kunde något göra, och jag minns hur arg jag var
och så jävla rädd
men du kramade om min hand, och då kunde jag inte längre hålla mig
mina ögon rann
jag la mig brevid dig.
det lät som om du skulle säga något
men din kropp orkade inte
där låg jag flera timmar
på natten ringde dom från sjukhuset och sa att du hade somnat för gått
jag minns att jag skrek,
men det känns ändå som att jag har tagit åt mig det nu
att det är först nu som jag sörjer
att det är först nu som jag förstått att du aldrig mera kommer tillbaka