lovisakrantz

Den vackraste stunden i livet var den när du kom
och allt var förbjudet
och allt som vi gjorde den stunden vill jag göra om
för det ekar i huvet'
och det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna,
den uppgivna röst som jag nyttjat så illa fick du att försvinna
Och den jävligaste stunden i livet var den när du gick
och allt var förlorat
O där satt jag med mina bruna ögon och såg med blåögd blick
allt jag hade förstorat